Runt midsommar förra sommaren for Frans och jag till Lofoten för en paddeltur. Det väntades regn i Jämtland, men förhållandena såg bättre ut längre norrut. Vi körde till Skutvik och tog färjan över till Svolvaer. Ett av målen med turen var att runda Moskenesöya och dessutom ha så bra förutsättningar som möjligt med det. Den ursprungliga iden var att starta turen i närheten av Svolvaer, men enligt väderprognoserna skulle det dra ihop sig och bli lite sämre förhållanden några dar framöver, ungefär då vi skulle befinna oss i Moskenesöya. Därför körde vi bilen söderut och startade på ön Vestvågöy i närheten av Stamsund anledningen till att man vill ha bra förhållanden när man rundar Moskenesöya är strömmar, vindar. Det gynnsammaste tillfället att runda är när det är högvatten och om det inte blåser. När det är högvatten är det som minst strömmar. Om man paddlar när det börjar bli lågvatten strömmar vattnet från Vestfjorden västerut, det blir alltså en ström driver kajaken i samma riktning som vi skulle år, men om det samtidigt blåser från väster så bildas toppvågor som kan vara riktigt otrevliga. Vi hade dock precis så gynnsamma förhållanden som vi kunde ha. Vi rundade udden strax före högvatten och det var inte någon vind.
Paus! På väg mot vårt mål. Fortfarande på den svenska sidan. Det går fortare att köra i Sverige. Vi körde till Skutvik via Fauske. Vi tog in på en camping i Skutvik för att vänta in färjan som gick på förmiddagen nästa dag.
Äntligen i kajakerna, det är härligt att få komma iväg när man suttit i bil så länge.
Lunchpaus! De första dagarna var soliga och fina, men det blåste ganska bra från nordväst. Vi hade dock för det mesta lä eftersom vi var på den östra sidan om öarna. När vi passerade vikar och sund fick vi dock känna på den hårda vinden.
Den första lägerplatsen i närheten av Ballstad. Det var promenadavstånd till ett villaområde, så vi kunde fylla på våra vattenreserver. Andra dagen paddlade vi till Reine, tyvärr hittade vi inte någon lägerplats så vi tog in på en hytte, som blev ganska kostsam, men det var skönt att ta en dusch och kolla in byn.
Från Reine är det inte särskilt långt att paddla till Lofotodden, därför gjorde vi en extra tur i Kjerkfjorden och Bunesfjorden, längst in i den fjorden finns fortfarande några bofasta i en by som har samma namn Bunesfjorden, där finns en gammal stenlagd väg till Buneset och Helvetestinda som är en populär klippa för klättrare.
Vi börjar närma oss Lofotodden. Vattnet är perfekt för att göra rundningen.
Norska havet!! Vilken syn, bara öppet vatten. Nej, inte riktigt, där är ju Frasse också.
Det fanns gott om gamla hamnar som norska staten anlagt för länge sen, fisket var en viktig inkomstkälla för normännen före de hittade olja. Ja fisket är fortfarande en viktig inkomstkälla.
Det är bara att njuta! Det är en otrolig känsla med bergen på ena sidan och det öppna havet på den andra.
Ord känns överflödigt!
Vi träffade på två norrmän i kajaker också, annars inga andra paddlare. Vi fick njuta av midnattsolen en kväll vid Horseivika. Dagen efter var det mulet, småregnade lite samt en del dyningar, det gäller att inte ligga för nära land när dyningarna går mot klipporna, dyningarna stöter mot klipporna och skapar motvågor som är knepiga att paddla i. Vi paddlade i Nordlig riktning och rundade Bergsneset i östlig riktning, där fick vi dyningarna med oss, vågorna var i sådan höjd att när vi båda var i vågdalen såg vi inte varandra. Jag återvänder gärna till detta område.
Man måste göra sig ett antal specialplugg som fäster och tätar hålet som man trär linan igenom. Jag gör dem av fura, klyver ut med kniv och täljer till dem. Min lina är 8 mm tjock, så jag borrar hål med samma mått. Därför klyver jag pluggen med måtten 8x4mm. Pluggen ska fylla ut halva hålet och linan den andra halvan.
Jag täljer också till en pinne som man kan förstora upp hålet i duken med. Det är bara att tälja ungefär som när man vässar en penna.
Jag täljer pluggen så att de är platt på ena sidan och halvrund på andra. Sen täljer jag dem konisk/spetsig så att de blir lätt att slå in. Längden på pluggen är ca 4 cm.
För att lättare kunna trä linan genom hålen så tejpar jag ändan så att det glider lite lättare. Eventuellt kan man få dra lite med tång.
När man kommit igenom första hålet slår man en knut på insidan och går med linan till andra relingen, trär igenom spännpinnarna innan nästa hål. Sen går man upp i hålet bredvid på insidan och tillbaks till första relingen. Det gäller att beräkna så att linan blir lagom spänd. En del linor krymper lite när de blir blöta, så det gäller att ta med det i beräkningen.
Till sist slår man i pluggen på undersidan av repet. Den platta delen av pluggen ska ligga mot linan och den runda ska följa hålets form. Det är bara att slå ner så långt man kan.
