tisdag 27 april 2010

Däckslinor!

Kajaker har för det mesta någon typ av linor på däck. Anledningen är i grund och botten säkerheten. Man kan spänna fast paddeln som en utriggare när man kliver i kajaken så att det blir lite stadigare. Det kan man göra både när man kliver i från land eller om man har råkat kapsejsa och måste komma i kajaken igen. Sen kan man förvara extrapaddeln nära till hands. Däckslinor är också bra om man kamraträddar andra, blöta kajaker brukar vara hala att få grepp om, men en lina är bra att hålla i. Före kajaken dukas brukar man förborra hål för linorna, jag brukar sätta dem på relingens ytterhörn, det blir snyggt och lätt att hitta igen hålen utanpå duken.

Man måste göra sig ett antal specialplugg som fäster och tätar hålet som man trär linan igenom. Jag gör dem av fura, klyver ut med kniv och täljer till dem. Min lina är 8 mm tjock, så jag borrar hål med samma mått. Därför klyver jag pluggen med måtten 8x4mm. Pluggen ska fylla ut halva hålet och linan den andra halvan.

Jag täljer också till en pinne som man kan förstora upp hålet i duken med. Det är bara att tälja ungefär som när man vässar en penna.

Jag täljer pluggen så att de är platt på ena sidan och halvrund på andra. Sen täljer jag dem konisk/spetsig så att de blir lätt att slå in. Längden på pluggen är ca 4 cm.

För att lättare kunna trä linan genom hålen så tejpar jag ändan så att det glider lite lättare. Eventuellt kan man få dra lite med tång.

När man kommit igenom första hålet slår man en knut på insidan och går med linan till andra relingen, trär igenom spännpinnarna innan nästa hål. Sen går man upp i hålet bredvid på insidan och tillbaks till första relingen. Det gäller att beräkna så att linan blir lagom spänd. En del linor krymper lite när de blir blöta, så det gäller att ta med det i beräkningen.

Till sist slår man i pluggen på undersidan av repet. Den platta delen av pluggen ska ligga mot linan och den runda ska följa hålets form. Det är bara att slå ner så långt man kan.


Jag använder flätad hampa som däckslina. Det är snyggt och starkt.

söndag 25 april 2010

Lofoten -09!

Runt midsommar förra sommaren for Frans och jag till Lofoten för en paddeltur. Det väntades regn i Jämtland, men förhållandena såg bättre ut längre norrut. Vi körde till Skutvik och tog färjan över till Svolvaer. Ett av målen med turen var att runda Moskenesöya och dessutom ha så bra förutsättningar som möjligt med det. Den ursprungliga iden var att starta turen i närheten av Svolvaer, men enligt väderprognoserna skulle det dra ihop sig och bli lite sämre förhållanden några dar framöver, ungefär då vi skulle befinna oss i Moskenesöya. Därför körde vi bilen söderut och startade på ön Vestvågöy i närheten av Stamsund anledningen till att man vill ha bra förhållanden när man rundar Moskenesöya är strömmar, vindar. Det gynnsammaste tillfället att runda är när det är högvatten och om det inte blåser. När det är högvatten är det som minst strömmar. Om man paddlar när det börjar bli lågvatten strömmar vattnet från Vestfjorden västerut, det blir alltså en ström driver kajaken i samma riktning som vi skulle år, men om det samtidigt blåser från väster så bildas toppvågor som kan vara riktigt otrevliga. Vi hade dock precis så gynnsamma förhållanden som vi kunde ha. Vi rundade udden strax före högvatten och det var inte någon vind.

Paus! På väg mot vårt mål. Fortfarande på den svenska sidan. Det går fortare att köra i Sverige. Vi körde till Skutvik via Fauske. Vi tog in på en camping i Skutvik för att vänta in färjan som gick på förmiddagen nästa dag.

Äntligen i kajakerna, det är härligt att få komma iväg när man suttit i bil så länge.

Lunchpaus! De första dagarna var soliga och fina, men det blåste ganska bra från nordväst. Vi hade dock för det mesta lä eftersom vi var på den östra sidan om öarna. När vi passerade vikar och sund fick vi dock känna på den hårda vinden.

Den första lägerplatsen i närheten av Ballstad. Det var promenadavstånd till ett villaområde, så vi kunde fylla på våra vattenreserver. Andra dagen paddlade vi till Reine, tyvärr hittade vi inte någon lägerplats så vi tog in på en hytte, som blev ganska kostsam, men det var skönt att ta en dusch och kolla in byn.

Från Reine är det inte särskilt långt att paddla till Lofotodden, därför gjorde vi en extra tur i Kjerkfjorden och Bunesfjorden, längst in i den fjorden finns fortfarande några bofasta i en by som har samma namn Bunesfjorden, där finns en gammal stenlagd väg till Buneset och Helvetestinda som är en populär klippa för klättrare.

Vi börjar närma oss Lofotodden. Vattnet är perfekt för att göra rundningen.
Norska havet!! Vilken syn, bara öppet vatten. Nej, inte riktigt, där är ju Frasse också.
Det fanns gott om gamla hamnar som norska staten anlagt för länge sen, fisket var en viktig inkomstkälla för normännen före de hittade olja. Ja fisket är fortfarande en viktig inkomstkälla.

Det är bara att njuta! Det är en otrolig känsla med bergen på ena sidan och det öppna havet på den andra.

Ord känns överflödigt!

Vi träffade på två norrmän i kajaker också, annars inga andra paddlare. Vi fick njuta av midnattsolen en kväll vid Horseivika. Dagen efter var det mulet, småregnade lite samt en del dyningar, det gäller att inte ligga för nära land när dyningarna går mot klipporna, dyningarna stöter mot klipporna och skapar motvågor som är knepiga att paddla i. Vi paddlade i Nordlig riktning och rundade Bergsneset i östlig riktning, där fick vi dyningarna med oss, vågorna var i sådan höjd att när vi båda var i vågdalen såg vi inte varandra. Jag återvänder gärna till detta område.

tisdag 20 april 2010

Kajakrenoveringen!

Nu är det åter dags att ta tag i Måns kajak. Den hade inga surrningar mellan reling och tvärträn, den var endast pluggad Vi beslöt att det skulle bli en stor förbättring med surrningar. Det var bara att börja borra hål.

Man måste göra ett urtag i träet för att inte surrgarnet ska göra en bula i duken som spänns på senare.

Måns i djup koncentration, och tvivelaktig arbetsställning.

Dra några varv runt, sen naja och fästa med några halvslag.


Vi använder lintråd, så kallad seaminggarn att surra med. Hampa går också bra. Seaminggarnet är köpt hos Pille Repmakare på skeppsholmen i stockholm.

måndag 19 april 2010

Fernissa!

Till marmoreringen användes Ljungalasyr och konstnärsfärg på tub, alltså oljefärg. Ljungalasyren är tänkt till inomhusanvändning. Därför har jag förseglat marmoreringen med fernissa. Det är en linoljelack, en blandning av linolja och tungolja. Den används som båtfernissa och golvlack. Den klarar hårt slitage och är lika bra utomhus som inomhus. Jag köpte denna lack på Kulturarvet i Östersund. http://www.kulturarvet.com/

fredag 16 april 2010

onsdag 14 april 2010

Marmorkajak!

Jag har under flera år tänkt att det skulle vara kul att ha en kajak gjord av marmor! Så nu blev det av. Jag har fått hjälp av Eva att imitera Port Dór. Det var kul att försöka tänka sig in i hur sprickorna i stenen skulle gå i kajaken!


Första gången la vi grunden, hur sprickorna skulle gå med vitt. Redan då blev det en stor förändring.

Andra gången la vi till gult och rött för att förstärka uttrycket. Det var kul men lite nervöst.

Hur ser marmor ut egentligen? Jag var väldigt ovan med penselföringen. Är liksom van att ta i mer.


Men jag är mycket nöjd. Nu återstår att lägga på något som skyddar marmoreringen och klarar vatten och är transparant!

måndag 5 april 2010

Påsktur i skäckerfjällen!

Det finns mer än kajaker i huvet på mig! Jag gillar vintern och skidåkning i alla former, men att gå på tur gillar jag bäst. Den här gången bar det av till skäckerfjällen, där jag bara varit en gång tidigare och då på hösten. Vi var ute fem dagar och fick njuta av att sova i tält. Turen startade vid Anjan, fjällstationens parkering. Vid starten var det kraftig sydostlig vind och regnbyar. På vintern kan man gå över Baksjön. Vi tog den markerade vinterleden som går till Mansjön. Första kvällen slog vi läger någonstans vid Hierkieloebpele. Trots vinden lyckades vi hitta en tältplats med hyfsat lä. På grund av regnet lagades maten i tälten.


Andra dagen blåste det fortfarande ganska mycket, men det var halvklart och fint. Planen var att gå mot Mansjön, ta en fika där och runda Sandfjället på västra sidan för att senare komma in i Rutsdalen. I början på dagen hade vi en del stigning, sen sluttade det ganska mycket ner mot Mansjön, det var isigt eller bristande skare, så att försöka sig på telissvängar fick man göra på egen risk. Eftermiddans skidåkning gick mycket på skrå. Vi slog läger någonstans emellan Sandfjället och Dueljenaesie. Tredje dagen hade vi strålande sol hela dagen, vi smetade in oss med solskydd och trivdes. Dessutom skulle vi skida i ganska lättsam och rolig terräng i Rutsdalen längs Rutsälven och slå upp tälten öster om åttfotingen. Rutsdalen är trevlig med sin ringlande älv, granar på sydsluttningen och tallar längre ner i dalen. Det blir en fin kontrast till de vita fjällen runtomkring. Det var dessutom många djurspår i snön längs dalen.

Den fjärde dagen skulle vi gå upp ganska många höjdmeter. Vi lämnade Rutsdalen och gick på sommar o vinterleden mot Sockertoppens vindskydd där vi lunchade. Det var ca 6 km upp dit och till en början ganska bra stigning. När det är kallare väderlek är det lättare att valla skidorna så att de fäster, vi hade is eller hård skare att gå upp på och även med klister är det knepigt. Det blev väldigt mycket saxande eftersom klistret/vallan slets bort så fort. Målet för den här dagen var att slå läger i närheten av Strydalens vindskydd. När vi kikade på kartan såg vi att vi hade ännu en stigning i passet mellan Anjeskutan och Aahkantjahke. Det var bara att lägga på mer klister och börja klättra. Här uppe var det lite bättre snöförhållanden, jag fick mycket bra fäste och slapp saxa upp. Och vilken utsikt när man kom upp över passet, helt makalöst. Man får alltid en belöning när man anstränger sig, i det här fallet en vidunderlig utsikt och vetskapen att man klarar lite strapatser. Vi slog upp tälten aldeles vid Strydalens vindskydd och planerade att gå upp tidigt nästa morgon för att några hade lång väg att köra hem nästa dag.

Sista dagen började med lite stigning, vilket var bra för att få lite värme i fötterna. Vi följde leden Öster om Lill-Anjeskutan. Sedan bar det av nerför först på fjället och sen i skogslandet. På vissa håll i skogen var det ganska besvärligt då det var spårigt, smalt och hård snö.

Det kan vara bra att gräva en grop i absiden så får man mer plats.

Det knepigaste med att tälta på vintern är att hålla fötterna varma. När man åker skidor så blir pjäxor och sockar blöta av svett och av snö, speciellt vid den här tiden på året då det är ganska varmt. Om man går på tur och sover i stugor har man lite möjlighet att torka pjäxorna, men när man sover i tält är det svårare. Jag bytte till torra strumpor när vi slog läger och hade plastpåsar mellan pjäxor och strumpor, det fungerade så där, efter ett tag började fötterna frysa, så efter matlagning och andra bestyr tog jag en liten kvällstur på skidorna för att vara varm om fötterna när jag gick till sängs. På morgonen var det bara att finna sig i att vara kall om fötter tills vi kom igång med skidåkningen. De sista två nätterna hade vi minusgrader så då var dessutom pjäxorna som varit blöta på kvällen helt frusna och stenhårda.

Lite vila efter en av stigningarna!

På väg in i Rutsdalen!