Man undrar alltid hur man ska få i all packning före en tur. Men det gick bra. Det kan också vara lite knepigt att få ner kajaken från en flytbrygga, men jag fick hjälp av några trevliga och nyfikna holländare som hade seglat upp hit från Nederländerna. Torghatten ligger en bit söder om Brönnöysund, så jag paddlade åt det hållet i ca en timme, det var motvind och jag började bli hungrig så det var nog dags att hitta en lägerplats. Jag hittade en fin plats med hyfsat lä på ormöya. Det var en solig och fin kväll, när jag kommit lite i ordning slog jag på mobilen och har fått sms och meddelanden på röstbrevlådan om att det brunnit hemma i Ö-sund på slakteriet där jag har min kajakverkstad. Anders som jag delar lokalen med har lyckats ta ut de viktigaste sakerna (Kajakerna och elverktygen), lite senare på kvällen får jag besked om att Måns tagit kajakerna till hans hus i Lugnvik och att faran för den delen av byggnaden verkar vara över. Det var lite jobbigt att inte ha kontroll. Men det var ändå bra besked jag fick.
Nästa dag är det varmt men mulet, nästan ingen vind till att börja med. Molnen går högt, så jag ska nog få se torghatten i sin helhet den här gången. Jag paddlar vidare mellan Torgvikran och Hellöya. När jag passerar där är det högvatten, vilket är bra, för senast jag skulle passera här var det lågvatten och då fick vi bära över kajakerna. På kartan markeras såna här områden med prickar, och de är besvärliga att ta sig förbi vid lågvatten.
Färden fortsatte vidare norrut med en mindre överfart från Langnesodden mot Kirstiöya, Kvalöya, Småvaeret och Steinöyan, fortfarande utan vind, jag kom upp till Saura vi Storsjöysundet började känna lite vind i ryggen, planen var att slå läger någonstans på ön Torgnes så att det skulle så nära för överfarten till Vega dagen därpå. På södra delen av Torgnes har man skydd av öarna Bolvaeret som ligger väster om Torgnes, men från och med fyren vid Trollholmen så är det mycket öppet vatten västerifrån. När jag hade kommit så långt upp tilltog vinden från sydväst och jag fick känna på lite vågor. Tyvärr kan man inte ta foton från kameran när det är vågor, eftersom man har fullt upp med att paddla. Det var med skräckblandad förtjusning som jag paddlade längs klipporna norrut för att hitta en lämplig lägerplats. Bilden nedanför ger en bra uppfattning om hur terrängen ser ut vid Torgnes, även om vågorna.
På kvällarna kollade jag upp morgondagens väder med mobilen. Morgondagens väder skulle bjuda på vind från nordväst/nordöst. På förmiddagen skulle vinden vara runt 4-5 m/s, på eftermiddan skulle vinden öka succesivt. Jag bestämde mig för att försöka komma iväg hyfsat tidigt eftersom det skulle blåsa mindre då och för att det var nu jag skulle göra den lite längre överfarten. Jag paddlade ut till de yttersta skären Vardholman för att gå ut och känna hur vågorna var. De var ganska höga, jag prövade lite till, kände att det här är inte några problem, dessutom gillar jag vågor, speciellt när de är så långa och fina som här i havet. Storsjöns korta vågor är mycket tuffare. Innan hade jag siktat in mig på de närmaste skären på andra sidan, Nevsholman, ca 6 km bort. Det tog en dryg timme att ta sig dit. Det var inte mycket till lä där, men jag kunde hålla kajaken stilla genom att ligga på tång, jag tog en fika i kajaken och fortsatte.Vinden tilltog, men skyddet från Vega höll nere vågstorleken. När jag närmade mig land vände jag kajaken och paddlade söderut, det var skönt att få skjuts av vinden efter den långa överfarten. Jag kom till Vegas sydöstra udde och paddlade västerut, passerade Åkvika och började leta lägerplats, vilket var ganska svårt. Till slut hittade jag en vid Vikasjöen, ganska nära bebyggelse. Det hade regnat ett tag, och jag var blöt om händerna efter överfarten, de var vita och som skrynkliga som russin. Det tar många timmar för såna händer att bli torra, det är något med saltvattnet. Regnet fortsatte stora delar av natten.
Onsdagen tog jag det ganska lugnt, tog lite sovmorgon och slog läger ganska tidigt för att vila lite. Lagom till att jag skulle ge mig iväg slutade regnet. Jag torkade av tältet, så det var nästan torrt när jag packade ihop det. Det här med hög och lågvatten är väldigt intressant. Stränderna ändrar karaktär väldigt beroende på vattenståndet. När jag paddlade in här dan innan var det högvatten, nu fick man bära ner grejerna långt ner, tången är väldigt bra när man ska skjuta ner kajaken i vattnet, den skyddar kajaken från klipporna och är hal så det går bra att skjuta ner en fulllastad kajak på det viset.
Jag paddlade på Vegas södra sida och rundade den sydvästra udden, det fanns några fina lägervikar aldeles norr om udden, där fanns även bäckar med färskvatten. Det blåste fortfarande norrifrån, ganska kraftigt, så det passade bra att slå läger tidigt då det skulle vara ganska långt till nästa möjliga lägerplats.
De regniga kvällarna höll jag mig i tältet och läste eller skötte om packningen. De kvällarna som det var uppehåll gick jag på lite upptäcksfärder för att se mig omkring och röra på benen också. Denna kvällen gick jag upp på en liten kulle på en udde för att få lite utsikt, ibland finns det förstås små saker att upptäcka oxå. Tyvärr är jag kass på floran, men vackert är det.
Från kullen hade jag fin utsikt över nästa vik och ön Söla!
Det är tur att det går bra att laga mat i tältet! Här skiner solen in fint, men det blåste kallt ute!
På torsdagen var det dags att paddla norrut och senare österut. Det var klart och fint väder, men fortfarande vind från norr, så det skulle bli en dag med motvind. Från början var det ganska stora vågor, men jag tror att ön Söla gav en del skydd så att vågorna inte kunde växa så mycket. Det var skönt, då var det bara vinden att tampas med. Från och med Kvalholmen och resterande dag skyddade alla öar också mot större vågor. Den norra delen av Vega har mycket småöar som gör paddlingen händelserik. Det var lågvatten på eftermiddagen när jag paddlade i det området, vilket gjorde det trixigt, vid högvatten kunde man säkerligen paddla igenom sund och annat vilket inte var möjligt nu, så det var lite spännande att se vart man kunde ta sig igenom och inte. Jag fikade i närheten av byn Kjerköya. Sen slog jag läger på Risöya.
På fredagen var det dags för överfart igen! Jag rundade norra delen av Igeröya och kom till Färjeplatsen vid Nausthaugen. En färja låg inne och jag kände lite på strömmarna som färjans motorer gjorde och styrde mot fyren Borgskjer. Därifrån paddlade jag mot Ylvingen via Småvaer. Nu blåste det en sydvästlig vind, så motvinden följde med hela tiden, det var härliga vågor innan jag nådde Ylvingen. På grund av vinden så valde jag att paddla på Ylvingens västra sida, hittade ett väldigt fint fikaställe i närheten av Harmmyra. Från Ylvingens södra udde gjorde jag en passage på 6 km mot Utröya. Jag slog läger söder om kobbhovudet. Den kvällen var det strålande sol och ingen vind. Jag badade två gånger för att svalka mig.
Lördagen var sista dagen, jag hade lite mindre en 1 mil tillbaks till Brönnöysund. Det var spännande att paddla själv en vecka. Jag var lite nyfiken på hur det skulle vara just att vara själv, men det gick bra, även om det hade varit trevligt med sällskap också!
